Tapetmodet genom tiderna

På Engelska Tapetmagasinet har vi arbetat med tapeter sedan 1899. Under åren har vi sett stilar komma, försvinna och återvända i nya tolkningar, ofta med samma mönsteridéer men i en ny tid och i en ny färgskala. Just därför är tapethistoria så intressant. Den säger mycket om hur vi har velat leva, vad vi har drömt om och hur vi har velat att våra hem ska kännas. Den här sidan är till för dig som vill förstå tapetmodet genom tiderna, oavsett om du söker inspiration till ett sekelskifteshem, undrar vad som kännetecknar en jugendtapet eller vill veta varför William Morris fick ett så starkt uppsving igen under 2010-talet. Här går vi igenom de viktigaste epokerna från 1700-talet och framåt, med fokus på just tapeter, hur mönstren såg ut, hur de användes och varför de fortfarande inspirerar. Vi rekommenderar också att läsa artikeln där Dagens Nyheter intervjuade oss om tapetmodet.

1700-talets tidlösa mönster

Under 1700-talet fick papperstapeten ett tydligare genomslag i Europa och så småningom också i Sverige. Tidigare hade väggarna ofta klätts med väv, panel eller målade ytor, men nu blev tapeten allt mer tillgänglig och eftertraktad. I mitten av 1700-talet började mönstrade papperstapeter spridas i större omfattning, och de blev snabbt en viktig del av tidens inredning. Två stilar som satte tydlig prägel på tapeter var rokoko och gustavianskt. Rokokon förde med sig ett mjukare och mer dekorativt uttryck, där slingrande former, blommor och lätta ornament tog plats. I den gustavianska stilen blev uttrycket ljusare, mer symmetriskt och mer återhållsamt. Ränder, små blommotiv och stiliserade ornament hör till det vi ofta förknippar med den här perioden.

Under samma tid växte också intresset för chinoiserie. Genom handel med Kina och andra delar av Asien nådde nya motiv Europa, där de tolkades om för europeiska hem. I tapeter tog det sig ofta uttryck i slingrande grenar, blommande träd, fåglar och fantasifulla landskap. Den här typen av orientaliska mönster hade en lätthet och ett berättande som fortfarande känns levande. Det som gör 1700-talets tapeter så användbara även idag är just balansen mellan dekor och återhållsamhet. De kan ge ett rum historisk förankring utan att kännas tunga, och de fungerar lika fint i äldre miljöer som i hem där man vill låna in ett klassiskt uttryck.

1800-talets tapeter - en explosion av mönster och stilar

Under 1800-talet får tapeten en allt tydligare plats i inredningen, något som hänger nära samman med industrialismen. När tillverkningen utvecklades blev det möjligt att producera tapeter i större upplagor, med rikare färgskalor och större variation i mönster. Samtidigt växte den borgerliga inredningen fram, där väggarna fick en mer framträdande roll i helheten och bidrog till rummets karaktär. Under perioder växte en ny värld av tapetmönster, och denna tid präglades av en explosion av kreativa stilar. Många av dessa 1800-tals tapeter är fortfarande oerhört populära idag.

I svenska hem syns tydliga skillnader mellan olika miljöer. På herrgårdar och i mer påkostade interiörer valdes ofta djupare färger, större mönster och mer dekorativa tapeter i salonger, matsalar och bibliotek. Mot slutet av seklet blir medaljongtapeter och symmetriska uppbyggnader vanligare, där väggarna får en mer representativ och genomarbetad karaktär. I torp och enklare bostäder var uttrycket ljusare och mer återhållsamt. Här förekom småblommiga tapeter, ränder och inte minst blå toner, ofta i kombination med vitt eller grått. Många av dessa tapeter hade också en tydlig koppling till äldre traditioner där man efterliknade textilier eller målade ytor, vilket gav väggarna ett mer påkostat uttryck utan att använda dyrare material.

Samtidigt präglas perioden av ett starkt engelskt inflytande, inte minst genom William Morris. Som en reaktion mot industrialismens massproduktion lyfte han fram hantverk, kvalitet och naturens former. Hans mönster, med täta bladverk, slingrande växter och ett tydligt handritat uttryck, kom att sätta en standard för vad vi idag uppfattar som klassiska engelska tapeter. Det finns också en mer oväntad aspekt av tidens färgsättning. De intensiva gröna kulörer som var populära under perioden framställdes ofta med arsenik, något som senare visade sig vara hälsoskadligt. Diskussionen kring detta bidrog till ett ökat fokus på material och kvalitet, vilket i sin tur förstärkte intresset för mer genomarbetade tapeter. Under seklets senare del växer även mer sceniska uttryck fram, som panoramatapeter och ytor som imiterar trä, sten eller textil. Tapeten blir inte bara en bakgrund, utan en viktig del av rummets gestaltning. Det är också därför tapeter från den här perioden fortfarande används, både för att återskapa historiska miljöer och för att tillföra tyngd och karaktär i mer moderna hem.

1900-talets början

Kring sekelskiftet 1900 präglas tapetmodet av ett stort intresse för hantverk, natur och dekorativ helhet. Här möter vi jugend, men också ett bredare sekelskiftesideal där mönster, snickerier, kakelugnar och kulörer samspelar på ett sätt som många fortfarande söker när de inreder äldre lägenheter och hus. Jugendtapeter känns igen på sina organiska linjer, sina stiliserade växtformer och sin rörelse. Mönstren är ofta slingrande men samtidigt genomtänkta och symmetriska. Blommor, blad, fröställningar och böljande former återkommer, ibland i mjuka färgskalor och ibland i mörkare, mer mättade toner. Den engelska Arts and Crafts-rörelsen påverkade också den här perioden starkt, vilket gör att gränsen mellan engelskt, jugend och sekelskifte ofta flyter ihop i praktiken.

Det som utmärker sekelskiftets tapeter är att de nästan alltid har en tydlig närvaro i rummet. De är sällan anonyma. Samtidigt finns det en omsorg i detaljerna som gör att de inte känns hårda eller påträngande. För många är det just detta som gör sekelskiftestapeter så attraktiva idag. De ger karaktär, men också ett lugn och en känsla av sammanhang. Bland de mest ikoniska mönstren från denna period finns jugendtapeter som Vallmo och Berlin från Lim & Handtryck, Pimpernel från William Morris och Vallmo från Boråstapeter.

1920-talstapeter - art deco och stiliserad elegans

Under 1920-talet förändras formgivningen av tapeter tydligt. Efter jugendens mjukare rörelser blir uttrycket mer stiliserat, geometriskt och grafiskt. Art deco får sitt genombrott och för med sig en känsla av modernitet, elegans och framtidstro. I tapeter syns det i symmetriska mönster, stiliserade blommor, solfjädrar och linjer med tydliga upprepningar. Formspråket är mer bearbetat än tidigare perioder och mindre naturtroget. Här läggs grunden till det som fortsätter in i 1930-talet, där samma uttryck lever vidare men gradvis förändras.

1930-talstapeter – övergången mellan art deco och funkis

Under 1930-talet lever Art Deco vidare, men i en mer återhållen och stram form. Samtidigt får funktionalism ett allt större genomslag, inte minst i samband med Stockholmsutställningen 1930. Ideal förändras, och inredningen rör sig mot ljusare hem, enklare former och en mer praktisk syn på hur rummen används. I tapeterna märks det som en tydlig förskjutning. De geometriska mönstren från art deco finns kvar, men blir mindre ornamenterade och mer återhållna. Istället för stora, dekorativa upprepningar ser man ofta mindre motiv, finare rytm och ett mer lågmält uttryck. geometriska mönster, diskreta ränder och stiliserade naturformer blir vanligare, ofta med en mer balanserad skala som fungerar över större ytor.

Färgsättningen förändras också. De tydliga kontraster som kunde förekomma under 1920-talet ersätts av ljusare och mer nedtonade paletter. Vitt, beige, grått och mjuka pasteller får större utrymme, ibland i kombination med enstaka mörkare accenter som ger struktur utan att ta över rummet. Det hänger ihop med funkisens ideal, där ljus, rymd och enkelhet prioriteras. Det är just i mötet mellan art deco och funkis som många av 1930-talets mest intressanta tapeter uppstår. Här finns en balans mellan det dekorativa och det avskalade, vilket gör dem särskilt användbara även idag, både i äldre miljöer och i mer samtida inredningar.

1940-tal

1940-talets tapeter bär spår av både funktionalism och ett starkt behov av trivsel. Krigsåren och tiden strax efter påverkade hemmens uttryck, och i många interiörer ser man en balans mellan praktiska ideal och en vilja att skapa värme. Tapeterna blev därför antingen återhållna och funktionella eller småskaligt blommiga och hemtrevliga. Funkisens inflytande, som tog fart i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930, levde kvar under hela 1940-talet. Tapeter med rena linjer, ljusare färger och diskreta geometriska mönster var vanliga. Färgskalan rörde sig ofta i beige, grått och milda pasteller, och uttrycket var lugnt och balanserat för att skapa ljus och rymd i hemmen.

Samtidigt växte en annan riktning fram. Under krigsåren ökade behovet av trygga och ombonade miljöer, vilket gjorde småblommiga tapeter, diskreta bladverk och mjuka färgskalor mycket populära. Svenska tillverkare som Duro och Boråstapeter tog fram mönster som gav vardagsrum en lugn känsla, sovrum en mer omfamnande karaktär och kök ett vänligt uttryck. Parallellt med detta finns en mer uttrycksfull och konstnärlig sida av 1940-talet, tydligt representerad av Josef Frank. Hans mönster för Svenskt Tenn kännetecknas av frodiga, färgstarka motiv som blev en tydlig motvikt till det strama funkisidealet. Tapeter som Eldblomma, Vårklockor, Paradiset och Söndagsmorgon kännetecknas av färgstarka, frodiga blommotiv som blev en motvikt till funkisens strama design. Dessa mönster tillförde liv, rörelse och optimism i en tid som annars präglades av återhållsamhet. 

Mot slutet av 1940-talet utvecklades tapetproduktionen ytterligare, med bättre trycktekniker och ett större utbud av mönster. Resultatet är ett decennium som rymmer mer variation än man först kan tro. Här finns både det enkla och det dekorativa, det praktiska och det poetiska. Just den bredden gör 1940-talets tapeter lika intressanta idag, oavsett om du vill skapa en tidstypisk miljö eller addera en klassisk känsla i ett modernt hem.

1950-tal

1950-talets tapeter präglas av framtidstro, kreativitet och en ny sorts vardaglig optimism. Efterkrigstiden öppnade upp för ett friare tapetmode där abstrakta linjemönster, geometriska former och lekfulla upprepningar blev tydliga kännetecken. Tapeten fick en mer aktiv roll i inredningen och användes för att skapa både dynamik och personlighet i hemmet. En av de stora trenderna var fondväggen, där en vägg fick ta ut svängarna med färg eller mönster medan övriga hölls lugnare. Mönstren anpassades ofta efter rummets funktion. I köket dominerade praktiska och glada motiv som frukter, blommor och stiliserade köksdetaljer, vilket gav en trivsam och levande känsla. I vardagsrum och matsalar valdes oftare mer grafiska och stiliserade mönster för ett tydligare och mer samtida uttryck. Den här typen av formspråk lever vidare idag i kollektioner från Boråstapeter, Sanderson, Little Greene och MissPrint mfl.

Det är också under 1950-talet som nya material börjar ta plats i hemmen. Vinyltapeten gör sitt intåg och blir ett mer tåligt alternativ, särskilt i kök och andra utrymmen där väggarna behöver stå emot slitage och fukt. Samtidigt börjar intresset för naturmaterial synas i inredningen, där stråtapeter och vävinspirerade ytor introducerar en mer taktil och jordnära känsla. Färgskalan rör sig mellan mjuka pasteller och tydliga kontraster. Mintgrönt, gult, rosa och grått kombineras ofta med svart och vitt, vilket ger ett uttryck som känns både lätt och grafiskt. Samtidigt syns en mer elegant riktning i tapeter från engelska tillverkare som Sanderson och Little Greene, där klassiska mönster möter 1950-talets lättare formspråk. Formgivare spelar också en viktig roll under perioden. Stig Lindberg bidrog med lekfulla och grafiska mönster som fortfarande älskas idag, medan Fornasetti visar på en mer dekorativ och konstnärlig sida av decenniet. Bägge lika aktuella idag. Det är just kombinationen av funktion, lekfullhet och variation som gör 1950-talets tapeter så intressanta än idag, oavsett om du vill skapa en tidstypisk känsla eller bryta av i ett modernt hem.

1960-tal

Under 1960-talet blir tapetmodet mer experimentellt. Här finns både en återblick mot äldre ornament och en stark dragning mot det grafiska och moderna. Medaljongtapeter återkommer, men nu i renare färger och tydligare former. Samtidigt ser vi ett växande intresse för starka kontraster, geometriska figurer och ett mer internationellt formspråk som idag ofta förknippas med retrotapeter. Det är också under 1960-talet som den riktigt djärva färgsättningen börjar ta mer plats. Orange, grönt, blått och gult används med större självsäkerhet, ibland i kombinationer som fortfarande känns överraskande. Tapeterna får mer attityd och rummen får mer personlighet, och de kombinerades ofta med textilier i samma uttryck, inte minst sammetstyger som förstärkte känslan av djup och färg. 

Här finns också en tydlig koppling till brittisk design. En av 1960-talets mest inflytelserika namn inom tapetdesign var den engelska arkitekten och formgivaren David Hicks, känd för sin geometriska och färgstarka stil. Hans ikoniska tapet Hicks Hexagon, med sina hexagonala mönster, blev en symbol för decenniets djärva och grafiska formspråk. Hicks kombinerade modern design med traditionella element, vilket gjorde hans mönster både tidlösa och innovativa. Hicks Hexagon används än idag i retroinspirerade interiörer för att skapa en dynamisk och karaktärsfull miljö. Han tog även fram denna härliga blå färgen när han designade restaurangen i London Telcom Tower 1962, som är en ikonisk byggnad mitt i London.   Även Verner Panton bidrog med djärva, organiska former och starka färger som kom att definiera mycket av decenniets visuella uttryck. 1960-talets tapeter passar den som gillar färg, rytm och tydlig form. De ger energi åt ett rum och fungerar fint när man vill skapa en mer genomarbetad retrokänsla än den lite mjukare 1950-talsstilen.

1970-tal

Under 1970-talet stod tapeten i centrum för inredningen och blev ofta rummets tydligaste uttryck. Färgerna blev varmare, mönstren större och materialkänslan viktigare. Det här är ett decennium där väggar, gardiner, mattor och möbler samspelar på ett helt annat sätt än tidigare. Inredningen sågs som en helhet, där färger och mönster återkom i allt från väggar till textilier som sammetstyger och manchestertyg. 1970-talstapeter kännetecknas av stora blommotiv, geometriska former och organiska mönster. Här tar retrotapeter verkligen plats med ett uttryck som är både djärvt och lekfullt. Färgskalan rör sig i orange, gult, grönt, brunt och rost, ofta i kombinationer som skapar energi och tydlig kontrast i rummet.

Materialen blir en viktig del av uttrycket. Grova och strukturerade ytor som stråtapeter och sjögrästapeter, ger väggarna en taktil känsla och förstärker kopplingen till naturen. Samtidigt används även vinyltapeter och andra strukturtapeter, både för sin slitstyrka och för de dekorativa möjligheterna de ger. Mönstren varierar från stora, frodiga blommor till grafiska former som ränder, cirklar och hexagoner. Psykedeliska uttryck med böljande linjer och starka färger speglar tidens popkultur och syns ofta i vardagsrum och andra sociala ytor. Fondväggen lever kvar som idé, men nu med ännu mer självsäkerhet i både färg och form. 1970-taletstapeter vågar ta plats och skapa identitet i ett rum. Kombinerar du dem med vintage möbler, färgstarka textilier och naturmaterial får du en inredning som känns både genomtänkt och levande, med en tydlig koppling till decenniets unika estetik.